Matsvinnet är ett globalt problem som påverkar miljön. Men hur kan en slängd banan vara miljöfarlig tänker man. Jo, bananen har odlats någonstans, kostat energi, mark, packning och transport helt förgäves. Det är ett onödigt slöseri med resurser, odlingsmark, kartonger, flygbränsle eller båtdiesel och samtidigt går någon hungrig i en annan del av världen. Applicera sedan denna banan till att vara vilken mat som helst.
Statistik säger att var femte matkasse vi bär hem slängs, alltså 20 % av maten. En person slänger över 50 kg mat per år. En tredjedel av all mat som produceras slängs av olika anledningar. Bara inom det svenska jordbruket produceras 300 000 ton matråvara varje år som i slutändan inte används till livsmedel. Varför är det så? Är det inte ett enormt slöseri?
En av de främsta orsakerna är marknadens kvalitetskrav. Det är konsumenterna som har en tung röst här. Är tomaterna för små, för stora, för knöliga eller är gurkan liten eller krokig?
Jakten på den perfekta maten gör att fullgod mat med annorlunda utseende ratas och förstörs. Oavsett hur mycket man vill bestämma att plantorna ska ge raka gurkor så är det Moder Natur som bestämmer i slutändan. Alla gurkor växer inte perfekt, en del purjolökar blir lite jordiga, tomater kan bli olika stora eller knöliga men vara exakt lika goda ändå. Om dessa 300 000 ton krokiga gurkor och mat som kommer en dag sent till butiken kunde användas istället för att ratas skulle mycket varit vunnet.
Matsvinn är mat som produceras åt människor men som inte äts. Det matsvinn som inträffar i primärproduktionen kallas produktionssvinn eller produktionsförlust. Det är produktionsdjur som dör eller skördar som av dåligt väder går om intet.
Nötköttet som ligger kvar i kyldisken och sedan slängs när bäst före-datumet gått ut är rent matsvinn.