Trafiken är en stor källa till både lokala och globala utsläpp, och dessutom är det ett område där den
enskilda medborgaren faktiskt kan påverka sina egna utsläpp. Trots detta säljs det fortfarande mest fossila bilar i Sverige. I vårt grannland Norge är bilden en helt annan, där är varannan personbil som säljs nu helt utsläppsfri. Borde vi göra som Norge?
Vad har Norge gjort?
Det Norge huvudsakligen har gjort för att uppmuntra till ökad försäljning av elbilar, är helt enkelt att göra det ekonomiskt fördelaktigt att välja en elbil. Det är både lägre avgifter vid registrering, och lägre bilskatt varje år. Dessutom är det många platser i Norge billigare att köra genom vägtullarna med en elektrisk bil.
Med dagens norska priser på elektricitet kostar det också mindre per mil att köra en elbil jämfört med en fossil bil, men det har sannolikt en begränsad effekt på försäljningen.
Vilka utmaningar följer med en stor elektrisk bilpark?
Med en allt större elektrisk bilpark, börjar Norge att känna på de utmaningar som finns med många elbilar på vägen.
En utmaning är laddning av bilarna hemma. Det krävs en egen laddare för att det skal kunna göras tryggt, och om alla hus i ett område har en laddare för elbil ökar naturligtvis också den samlade belastningen på nätet. Det är möjligt att föreställa sig någon sorts modell där laddare styrs av hemlarm kombinerat med elmätaren, så att bilarna laddas när det passar bäst för både familjen och nätet. Det är dock än så länge en avlägsen dröm.
En annan utmaning är laddning på vägen. När många bilar skall laddas samtidigt, till exempel under helger, kan det bli köer vid laddstationerna. Dessutom skall laddstationer för snabbladdning ha mångdubbelt högre effekt än laddarna hemma hos folk.
Är ekonomiska incitament hållbara på sikt?
Ett stort problem med den norska modellen, är att den norsk statens inkomster från bilavgifter har blivit dramatiskt reducerade. Det är på ett sätt en bekräftelse av att modellen fungerar, men samtidig skapar det naturligtvis ett hål som måste fyllas av andra skatter eller avgifter. Den norska staten kan använda sig av pengar från sina oljeinkomster, men det är det inte så många andra länder som kan.
Just detta med att stora inkomster bortfaller, är kanske den största svagheten med den norska modellen. När man någon gång når 100 % andel utsläppsfria bilar, har inkomsterna från bilavgifter blivit dramatiskt reducerade. Frågan är om det egentligen är hållbart, speciellt med tanke på att också elektriska bilar sliter på vägarna. Om man vill behålla en koppling mellan inkomster från bilavgifter och statens kostnader till underhåll av vägar, är kanske den norska modellen en återvändsgränd. Samtidigt bör vi naturligtvis hämta inspiration från det Norge faktiskt har lyckats med, att över 50 % av de sålda bilarna är elektriska är imponerande.